Ufoi "Det Okända"

Lördag den 26 juni 201006-15.47

SM6CNE Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

För varje dag ser man en ny situation uppkomma.

Av Vetenskap stödda åsikter, arbetar kraftfullt för att inbilla svenska folket saker som är helt befängda.

Om inte detta s.k. vetenskapliga arbete avbrytes måste vi räkna med kraftfulla motattacker .

Vi kan inte ha detta förhållande. Där uppenbara sanningar, anges som helt osanna av vetenskapligt engagerade personer.

Lämpliga metoder kommer nu att ta tag i detta oskick.

Henry Svensson

SM6CNE

Ufoinstitutet

Mariestad

SM6CNE- HENRY SVENSSON MARIESTAD

Lördag den 26 juni 2010

Midsommar … det blåser inte i dag… solsken.. 26 grader + i datarummet…

Jag har tidigare skrivit om hur olämpligt det är att förvara hemligheter på internet….

På internet finns ett mycket stort antal IT specialister som lärt sig allt…

När jag möter dem i verkligheten, finner jag att de kan allt, vet allt och förstår allt.

De kan se allt, med hjälp av sin enorma kunskap.

Själv använde jag inte min specialmetod, för att få se internets allra

största hemligheter, så döm om min förvåning; efter ett intensivt

specialarbete under 6 år, 3-5 timmar varje dag, kom så belöningen,

en bonus av oväntat slag.

Jag har fått se två av rikets allra största hemligheter....

(Märk väl, jag ha ingen åstundan att se dem).

Jag inser nu att det är väldigt många som dagligen sysslar med denna hyperintressanta men diskutabla hobby.

Att trakassera privatpersoner är naturligtvis en sak som kan bereda vissa en väldig njutning, men vad är det emot att ge ett helt land ett tjuvnyp??

Nog om detta…

Med bästa hälsningar till mina läsare.

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

Mariestad

MINA LÄSARE

När man studerar internet, frågar man sig, är internet en bra förvaringsplats för våra hemligheter. Jag har insett, att kunniga Dataspecialister med lång vana vid internet, mycket väl kan trolla fram hemligheter av många slag ur internet.

När det handlar om vanligt skvaller och förtal är det ju en mycket låg nivå på dessa hemligheter, men ju längre man går ju högre upp kan man komma.

Själv inser jag i dag att denna möjlighet att knäcka hemligheter utgör en allvarlig fara inte bara för Landet,den enskilda individen som för företag och myndigheter av alla slag.

Över hela vårt land, finns olika slags hemligheter, små och stora. När man nu inser att allt finns tillgängligt på internet, inser man ju att en slagkraftig fungerande skyddsstyrka måste skapas, som kan skydda i de situationer som kan uppkomma.

Var och en måste ju förstå, vad som skulle kunna hända om hänsynslösa, hämndlystna personer, skulle intressera sig för dessa förhållanden.

Internet är ingen bra förvaringsplats för landets hemligheter. Jag har faktiskt funderat på detta sedan jag själv fått information på nätet av detta slag.

För de personer som vill skada myndigheter, företag och personer är detta en gottebutik av ovanliga dimensioner.

Med utomordentligt välvilliga

hälsningar till mina läsare.

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

I vårt land finns tusentals behöriga, med rätt att äga viss kännedom om UFO-frågan och andra fenomen

Många av dem känner mig.

De kan helt enkelt inte undgå det.

Under femtio år har jag hela tiden sysslat med frågan.

Jag är naturligtvis medveten om att Ni alla läser min blogg. Vilken skulle Ni i annat fall läsa?

Det finns inte en i det här landet mer än jag som gjort det jag gjort.

Jag har öppet redovisat allt jag vet.

Utan att vara anonym.

Min kunskap är omfattande.

Mitt intresse har aldrig slocknat.

Jag och mina medarbetare har faktskt löst hemligheten bakom händelserna vid Kinnekulle Lidköping.

Vår gemensamma kunskap kring dessa frågor i dag motsvarar en mycket hög behörighetsgrad, som få ha i dag.

Jag och mina medarbetare är väl införstådda med det förhållandet att publicitet kring dessa frågor inte kan förekomma.

Allmänheten är inte ännu inte beredda ta emot den kunskap det handlar om.

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

Det kan ofta förekomma missförstånd.

Häromdagen frågade en person: Berättar du om spöken? 

Nej det gör jag inte, har aldrig gjort, men jag informerar om mina omfattande studier av spökerifenomen.

Jag blev på sjuttiotalet inbjuden att studera spökerifenomen i en lägenhet på Kilbacken i Skövde. Området omfattade 400 lägenheter. Tio av dem hade dessa fenomen.

Det är ju klart att jag blev intresserad.

Jag tyckte upp 200 frågeformulär och fick kontakt med flera personer.

Det visade sig då att en person hade avlidit under hjälp med flyttning.

En person flyttade för att hon aldrig kände sig ensam. Garderobsdörrar föll av.  Lådor i köket drogs ut.

Två personer klagade över fenomen.

Två familjer klagade och begärde hjälp.

En familj beställde Spökutdrivare.  (Jag sökte upp spökutdrivaren han hade också haft uppdrag i Mariestad.)

En kvinna flyttade in i hus 90, 1990. Hon stod inte ut mera än nio månader. Sedan flyttade hon till Rosenhaga, 2000 meter söderut. Jag har hennes namn och telefon om någon tvivlar. (Hon var villig ställa upp för intervju)

Skövde Nyheter skrev flera artiklar om händelserna.

De händelser jag undersökte blev mera och mera dramatiska.

Jag gjorde en förnyad undersökning för två år sedan.

Skövde Nyheter skickade fotograf och skrev artikel.

När jag blev medveten om dessa förhållanden började jag undersöka förhållandena i Mariestad, Lidköping, Töreboda, Hova.

Situationen var samma överallt.

Undersökningen i Mariestad blev liksom en titt bakom kulisserna.

Jag fick insyn i en helt annan värld.

I Lidköping undersökte jag en restaurang vid Limtorget som hade dessa fenomen.

Töreboda och Hova hade liknande fenomen.

Efter alla dessa år med omfattande studier är jag naturligtvis helt övertygad om dessa fenomen.

Resultatet har blivit: Att dessa fenomen är övernaturliga och att de är verkliga.

Min uppfattning är att verksamhet inom det andliga området får kraftigt stöd, när allmänheten får veta hur det ligger till.

Den vetenskapligt  präglade delen av svenskarna önskar inte att dessa förhållanden klarlägges.

I mitt fortsatta arbete i detta område har jag gjort upptäckter som gjort mig helt övertygad om fenomenets kraktär.

Jag måste ändå fastslå att alla de människor som blivit utsatta för dessa fenomen i regel får negativa erfarenheter. Att flytta från hus och hem är ju inte positivt.

Spökerifenomen är exempel på fenomen som finns men inte får finnas. Klart negativa till sin karaktär.

PS

Svensk tv har visat sig välvilliga för att medverka så att svenskarna förtår fenomenet och dess omfattning.

För några dagar sedan hade de dock ett program om en person  utlovat en miljon dollar till den som kunde befisa att övernaturliga fenomen esxisterade.

Programmet gav kanske en något förvirrande bild av situationen.

Faktum är att Lunds universitet fått 30 miljoner svenska kronor kontant för att skaffa fram bevis att övernaturliga fenomen finns.

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

Läste i tidningen en artikel Av Kyrkoherden i Björsäter.

Skrev till honom och lämnade positiva synpunkter.

I dag fick jag ett mycket trevligt mejl från honom.

Återger del:

Av en tillfällighet hittade jag det Du skrivit om min artikel i
Mariestadstidningen.

Jag tror också att de döda har möjlighet att söka kontakt med oss. Jag har
just skrivit färdigt en ny bok, I evighetens gränsland, där jag ger flera
exempel på detta.

Jag har själv fått besök "från andra sidan" för mycket länge sedan.

Det jag har hört och upplevt handlar om ljusa och goda besök - inte alls skrämmande utan tröstande.

Ja det händer ju hela tiden en del saker, trots värmen…

Med bästa hälsningar

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

Han svarar inte när jag ringer.

Nu har jag börjat höra med hans bekanta.

Ingen vet var han är.

Jag har känt honom all tid.

Gammal  mariestadsbo

I lördags satt jag framför datorn och skulle skriva. Jag fann ingen lust att skriva om det vanliga.

Tänkte jag avbryter och börjar leta igen. Tog jag bilen och for de två milen till honom.

Han var inte hemma.

På måndag reste jag till närmaste sjukhus. Där hittade jag honom. Illa åtgången låg han på ensamt rum . Svåra smärtor. Gick på morfin. Han kände igen mig. Han hade legat där i två månader.

När vi pratat en stund frågade jag var är din son?

Han svarade : Han bor på Hertig Karls gata.

Han bodde förut på Södra vägen…..men han fick det…

Fick det ?

Vad då?

Ja han fick det du talade om.

Va.

Vad då?

Jo du förstår bord och stolar flyttade på sig.

Va…

Jo…

Under alla år har jag berättat för honom om mina undersökningar rörande fenomen kring det okända. Han har alltid visat sig mycket tvivlande.

Jag blev verkligen förvånad.

Så han hade en lägenhet på södra vägen?

Ja han och hans sambo bodde där .

De såg det båda två.

Han ville inte tala om det.

Du får inte säga att jag sagt det .

Så här är det ju.

Smussel smussel.

Jag som arbetat med dessa fenomen i femtio år känner mig verkligt berörd av händelsen.

För några år sedan annonserade jag i tidningen efter personer som upplevt övernaturliga fenomen i sina bostäder.

Det var en blåsig och kall måndag. Det kom femton. Längst till vänster på första bänk satt en ljushårig flicka som berättade om näradödenupplevelser.

Längst till höger satt en pensionär som somnat.

I mitten på tredje bänk satt en man i femtio- årsåldern.

Jag frågade honom har inte du upplevt några fenomen?

Jo sade han.

Jag har en villa på Jägaregatan.( En gata nära Södra vägen.)

Jag har fenomen där:

Kläder som ligger på en stol faller ned på golvet.

Kläder på golvet flyttar sig på golvet.

Jasså… Och det ser både din fru och du?

Ja visst.

Har du aldrig sett det ensam?

Jo en gång.

Har ni inga barn?

Jo en son.

Har han problem?

Ja han har problem…

Mina undersökningar visar att i området finns en kolerakyrkogård.

Det är det enda speciella jag funnit.

Om man skulle berätta detta för en mariestadsbo skulle man finna exempel på den största likgiltighet. Situationen förtjänar inte en tanke.

Därför berättar jag det inte för mariestadsbor.

När jag berättar om det här i bloggen vet jag ju att mariestadsborna inte läser min blogg.

Alldeles för ointressant.

Med bästa sommarhälsningar

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

Vid ett tillfälle på sjuttiotalet besökte jag en plats i Åsbydgda,Norge.Jag reste tillsammans med Karl Beckmann och vi hade hört att här hade inträffat en märklig UFO-händelse.

Två 14 åringar hade varit utanför skolan i Åsbygda en halvmil nordöst Höneforss.

Johnny och Frank kom på tisdagseftermiddagen strax före 17.30 gående från busshållplatsen vid ALM skola när de fick se ett föremål komma svepande på låg höjd när den var 100 meter från skolan stod den helt stilla och sjönk ned på marken.

Färgen var ljusgrön och den hade fönster. Vi såg en figur innanför ett av dem. Det kom norr ifrån och blev tydligare ju närmare det kom

Landningen skede på den nyplöjda åkern utanför skolan. Det fanns tre märken i marken inom en cirkel av 8-10 meter.

Polis och militär avvaktar vill inte göra något uttalande.

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

När jag läser runt på internet, ser jag till min förvåning att man fortfarande söker strid kring UFO-händelserna på Kinnekulle-Lidköping.

Du som tänker fortsätta med detta försök inte. Har du inte märkt att stämningen på internet är förändrad? Clas har sin åsikt och den får han ha. Jag har samma åsikt som jag alltid haft och det får jag ha.

Clas Svahn och jag har kommit överens om att det får vara slut med allt väsen i denna fråga.

Det finns inget mera att bråka om nu.

Jag och Clas har kommit överens om att han får anse att jupiter har gjort något.

Jag anser något annat, på grund av vad jag och mina medhjälpare kommit fram till. och vi tar oss rätten att ha denna uppfattning.Trettiofem är är mera än tillräckligt

Bråk och strid förekommer inte längre.

Det är slut nu!

Mariestadstidningen och Lidköpingstidningen har naturligtvis också rätt att ha sin åsikt.

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

PS Stämningen på internet har helt förändrats.

Kanske ändå internet har en framtid?

Mina läsare:

Under arbetet med att finna bevis för min åsikt rörande händelserna i Kinnekulle-Lidköping 74 fick jag hjälp av flera helt nya specialister. Naturligtvis hade jag också hjälp av mitt omfattande nätverk med kontaktpersoner.

När den centrala arbetsgruppen samlades chockades samtliga över de nya intryck som framkom. En sak tyckte jag personligen var speciellt märklig, det var att alla i gruppen var rörande eniga en sak; att Ufo- fenomenet har en fast central koppling till det Andliga området, observera att jag inte nämner ordet religion.

När det gäller de i mitt nätverk ingående kontaktpersonerna har det förvånat mig mycket att någon enstaka person innehar ovanligt, speciell och hög kunskapsnivå men märkligt nog är den blygsammaste av alla kontaktpersoner.

Jag är också förvånad över att jag inte själv tidigare insett att jag bland mina kontaktpersoner haft sådana, med så uppseendeväckande hög kunskapsnivå.

Det kan förefalla felaktigt att använda 35 år till att söka efter bevis för en åsikt, men så är definitivt inte fallet. Sökandet har inte bara gett mig mina bevis utan  har också gett mig kunskaper som är jämförbara med de höga, i behörighetsgrad.

Med bästa hälsninar till mina läsare.

Henry Svensson

Ufoinstitutet

Mariestad

En av mina vänner sa en gång: Vad vore vi utan tefat?

Ja det kanske man kan fråga sig. Tefaten har betytt mycket för många. Många har lärt sig hantera svenska i tal och skrift, på ett annat sätt än vad som i annat fall varit möjligt.Det våldsamma engagemanget har väl kanske sina avigsidor. Det handlar ju om spännande och äventyrliga saker. Det fullständigt helt oväntade, kan möta oss bakom nästa gathörn. Om man spetsar till frågan. Är intresset bra, eller dåligt. Vad får vi då för svar?

Jag har inte träffat någon, som har varit glad över sina upplevelser. Jag har däremot träffat de som fått svåra problem.

Bilföraren som krockar med farkosten, förlorar talförmågan och drabbas av svår trauma, läggs in på psyksjukhus.

Och observatören som går fram till den landade farkosten och lägger båda händerna på den. Båda händerna skadas med svåra smärtor och måste genomgå speciell operation.

H står utanför sin bil och spanar efter farkoster. Ser en tefatsliknande farkost komma på låg höjd, och landar på marken nära honom. H ser in genom den öppna dörren i farkosten och ser något därinne. H får psykisk kollaps.

Nej helt ofarligt är inte umgänget med farkosterna som inte finns, och inte får finnas. Det finns ingen anledning att förneka detta.

I denna situation kan kanske också fråga sig, hur kan man få svåra upplevelser av något som inte finns?

Bara ett sådant faktum, att många av de som sysslat med frågan, synes bli ovänner för livet, borde väl uppmärksammas.

Det finns ingen anledning att dölja dessa avigsidor av detta besynnerliga fenomen som intresserar så många i USA, men är bannlyst i Sverige.

När man lägger samman plus och minus får man inte glömma de skador som tillfogas svenska myndigheter genom att de under femtio år tydligen tvingats uttala sig helt avvisande till ett stort allt för uppenbart problem.

Tilltro till myndighet, är en nödvändighet. Skulle misstro bli allmän, påverkar det hela vårt samhälle negativt.

Denna sida av Ufo- frågan hör man sällan beröras därför har jag gjort det nu.

Efter som uppenbarligen de flesta människor i Sverige inte alls tror på de befängda farkosternas närvaro så kan ingen heller skadas av min information.

Henry Svensson

På sjuttiotalet träffade jag ”Västgöta Bengtson” hos Lejons på hotell Billingen i Skövde.

Han hade rest runt i hela sitt liv och frågat folk om gammalt sätt att tala. Jag frågade: ”Har du aldrig träffat någon som sett UFO-fenomen?”

Nej det hade han aldrig .

Det visar ju att om man frågar får man svar.

Om man inte frågar så får man inga önskade svar.

Förr frågade jag endast om UFO- fenomen, i dag frågar jag om okända fenomen och får kanske tio gånger så många informationer.

Förr kände man till att man kunde får födelsemärke genom att bli skrämd!

I dag har denna kunskap helt  fallit i glömska.

Jag är född i oktober och på sommaren blev min mor skrämd då hon blev biten av en hund i höger häl.

På min högra häl har jag en exakt kopia av hundbettet ,ett brunt märke som jag får bära

på hela livet. Om jag berättar det skrattar man och säger ”Det har du satt dit själv”.

Samma misstro som när man talar om UFO eller andra fenomen.

En söndag i Augusti förra året reste jag runt i ett område öster om Skara för att söka kontakt med personer som upplevt gåtfulla fenomen.

Då träffade  jag en kvinna som var född i Sundsvall 1942.

”Hon berättade”!

Det var på sommaren 1946 jag var fyra år och jag och min mor var ute i trädgården utanför huset. Min mor var gravid.

Då kom en flygmaskin som fotograferade villor. Den gjorde våldsamma dykningar ner

över husen.

Plötsligt kom den ned över oss. Planet en liten dubbeldäckare dök ned över oss med våldsamt motorljud.

Min mor såg maskinen, hörde motorljudet och blev skrämd. Hon föll framstupa på

marken..

Hon sa då ”Hur skall det gå med barnet”

Nu får det nog en flygmaskin på ryggen!

Och det fick det!

Nej det är inte möjligt?

Jo visst. En dubbeldäckare .

Upptill, till vänster på ryggen. Det såg ut som en tatuering!

Hur stort ?

Ja det var 40 mm då.

Hur gammal är din syster nu ? Femtio år.

Jamen då är ju märket mycket större?

Javisst! Var bor din syster nu?

Hon bor i Florida!Vad sysslar hon med?

HON ÄR FLYGVÄRDINNA!

Häpnadsväckande!

Henry Svensson

Mariestad

Förmodligen felstavat men det uttalades så.

Han var en gammal man,

August Johansson och ägde hela markområdet ”Lillängen” som nu ligger mellan Stockholmsvägen och ända över markområdet som nu är kyrkogård.

Området köptes och lades till Johannesberg.

Han hade ett bostadshus och en ladugård med tillhörande byggnader. Det gick en väg som i dag börjar vid Stockholmsvägen mitt emot Snickargatan och till ladugården.

1931 var jag 10 år och jag kommer väl ihåg när jag gick vägen varje dag för att hämta mjölk vid ladugården.

Jag hade en 2 liters bleckfalska som jag fick fylld vid ladugården.

Man betalade när månaden var slut.

Alltid när jag kom dit satt den gamle mannen ”Lillängarn” på en bänk utanför dörren.

Hans två söner skötte arbetet med gården.

Jag hörde berättas att han varit Fångjevaljare och man förklarade att han transporterat fångar med häst och vagn.

När man är tio år, är man ju barn och på den tiden kunde barn inte tala med vuxna som de gör i dag. I dag skulle man ju önskat att man kunnat fråga om saker som är okända i dag.

Enligt uppgift avrättades den sista fången vid avrättningsplatsen i Götene på 1860 talet fången satt i fängelset i Mariestad och kördes med häst och vagn den gamla vägen från Mariestad till Gästgivaregården i Holmestad där fången fick sista supen vilket var sed.

En mängd människor hade samlats där och som skrek ”Passa på att ta dej några supar nu medan du har huvet kvar”.

Sedan fortsatte resan till Götene där en mängd människor samlats under marknadsliknande former. Sprit fanns i stora fat . Fången hängdes och som seden var fick den hänga kvar.

På den tiden måste varje socken ha sin avrättningsplats, men socknarna ville inte ha några avrättningsplatser, varför man gjorde så att avrättningsplatserna placerades vid socken- gränserna, då kunde två socknar ha samma.

Det skulle varit intressant att veta hur Lillängarn hade sin fångkärra.

Hur såg den ut?

Satt fången i en bur så att alla kunde se honom eller kanske han bara var fängslad och satt fritt.

Hur många följde transporten?

Har svårt att tro att Lillängarn kunde upplevt avrättningar, de hade kanske upphört när han började köra fångar.

Det är många frågor man skulle önska svar på, svaren kanske finns i arkiv.

En märklig sak inträffade i Lillängen.

Uppe i Krontorp strax ovanför rondellen, norr om E20 fanns en plats där Zigenare slog läger.

Vid ett tillfälle rymde en ung pojke från lägret.

Pojken sökte skydd i Lillängen och han togs om hand och gömdes.

Zigenarna drog vidare men pojken blev kvar.

Han växte upp i Lillängen och blev som vuxen anställd vid SJ.

Zigenarpojken  besökte Lillängen många gånger och hans märkliga öde blev beskrivet flera gånger  i MariestadsTidningen.

Har undersökt platsen i Götene. Konstaterar att sockenstenen finns nere vid vägen och att stenen har olika sockennamn på sidorna.

Henry Svensson

Henry Svensson Mariestad 20100618

Stenum

Del 4

När jag nästa gång besöker makarna Carlsson berättar hustrun att hon är med i Kyrkliga syförenigen. Jag ser hon har bibel på nattduksbordet.

Jag beslutar mig för att kontakta den kvinnliga kyrkovärden för att finna ut deras syn på familjens öde.

Den kvinnliga kyrkovärden var mycket välvillig men föreföll helt okunnig om vad som hände i samhället.

När jag frågar om hon kände familjen Carlsson svarade hon ja…Jo…

Han berättar så våldsamma historier på busshållplatsen. Jasså men hans hustru då hon är ju med i kyrkliga syföreningen. Har hon sett det också? Javisst…

Den kyrkliga kyrkovärden är fullständigt ovetande om vad som händer

I församlingen.

Men kom ihåg jag har ingenting negativt att säga om kyrkans representanter.

Inte alls.Hur skulle man kunna begära att de skulle förstå? Naturligtvis inte.

En dag kommer jag åkande som passagerare i en personbil från lidköping mot Skövde. När vi passerar Skara stannar vi vid en handelsträdgård norr Skara. När jag väntar, går jag in i växthuset.

Efter som jag talar med alla människor vänder jag mig till fru Larsson som är mor till ägaren. Jag frågar är du från Skara? Nej, jag är från Stenum…. Va… Då känner du Gustav Carlsson,javisst vi bodde grannar….

Va….Så då vet du om det han berättade om? Ja…Ja…Visst… jamen hur var det nu då…… Var der sanning? Javisst… Jag var 18 år gammal och bodde granne med honom… Varje gång han upplevde det här kom han till mig och var djupt skakad. Han visade mig markskador efter de gåtfulla besökarna.

Det var sant.

Trettio år av arbete med det gåtfulla Stenumfallet var avslutat.

En dag kom jag åkande genom Stenum. Jag stannade bilen vid kyrkan och gick upp och tittade på makarnas gravsten. Sedan sökte jag upp kyrkogårdsarbetarna . Ingen föreföll känna till någonting.

Sedan tog jag bilen och fortsatte mot den plats där makarna haft sin bostad.

På gården före höll en man på att lossa ett hölass. Jag frågade honom ,är ni nyinflyttad? Ja. Kände ni familjen som bott här? Nej men jag har hört tals om honom.

Jasså vad då? Ja….Han hade vesst vart åppe å flöget eller något sådant?

Ja vad skall man säga om detta .

I varje fall ytterst märkligt.

Jaktvårdspolis har skjutit….

Skolbarn har krossat fönsterglas och tegelpannor.

Medlem i kyrkliga syföreningen har sett något.

Huvudvittnet fru larsson framträder efter trettio år och intygar att det är sant.

Vad vi ändå kan lita på idag är att något oerhört har hänt, och att ännu mera otroliga saker händer varje dag.

Dessutom;alla börjar förstå att strid, kring dessa frågor kommer att upphöra.Det är helt meningslöst. Att vara döv och blind är fullt tillåtet. Eller kanske ibland helt rent utav nödvändigt.

Henry Svensson

Henry Svensson Mariestad  20100618

Stenum

Del 3

Jag har nu lyssnat till Carlssons skildring av händelserna i området, och lyssnat till Jaktvårdspolisens uppgifter att han upplevt naturfenomen som han inte ville berätta om förrän han visste vad det var.

Jag har också tagit del av uppgifterna om att jaktvårdspolisen aldrig varit så skakad som när han sköt mot dem.

Carlsson berättade om hur ungdomarna hade behandlat honom illa på bussen och med stenkastning.

Han berättar också att han sett en landad farkost och en av besättningen som han hälsat på genom att vinka.

De underliga besökarna kunde inte gå kunde bara hoppa.

Jag återvände ytterligare en gång till makarna Carlsson.

Gustav berättr: Ja du förstår det har ju hänt så möcke här.

Vid ett tillfälle på sommaren satt jag och frugan i trädgården och drack kaffe.

Då frågar frugan;Va är det för gubbar som hoppar omkring där ute?

Då da jag : Dä är ju didäringe gåbba som jag har talat om så många gånger.Jag har bett henne komma ner å titta på dom men trappa ä så brant och hon har så svårt te å gå…

Jasså … men vad hände sedan?

Jo då kom kvinnan som bodde i grannhuet ut me en hink för att hämta potäter.

Ho geck ner te potatelannet och då tänkte ja att det sa änna bli rolit te å se va ho sölle  ta se te när ho feck se dom?

Vad hände?

J, när ho feck se dom… slängde ho ifrå sej hinken, ga te ett riktigt gallhoj,och sprang in i huset.

Vad hände sedan?

Jo då kom den gamle mannen som bodde i huset ut och båda stod och såg skådespelet.

Då frågade jag hur länge stod de där på trappan?

Ja sa säja dej, att där stod de hela ättermeddan.

Då frågade jag: Jamen talade ni aldrig med era grannar?

Nej du förstår de var väldigt tystlåtna.

Då säger hustrun: Jamen du feck ju sällskap med honom från affären?

Ja vesst det kommer jag ihåg.

Jasså vad sa han då ?

Ja han sa:

Å, du så, di däringe gåbba?

Javesst….dä …gjorde le du mä?

Jo…Jo…vesst.

Grannen: Du geck ente te dom?

Nee.

Ja, de va nog lika bra dä,… för ja har läst i tidningera att di plockar me seck folk.

Ja vad skall man säga om detta?

Gustav berättar om ytterligare händelser

som inträffat i området.

En cigarrformad farkost hade kommit in i området. Undertill fanns en öppning med två luckor som öppnade sig åt sidorna nedåt. Från denna öppning hängde två linor olika långa. Linorna sänktes mot marken med samma hastighet. I varje lina hängde en person som föreföll likna de hoppande besökarna. När linorna var i trädhöjd över marken släpptes de hängande personerna som föll mot marken.  Man kunde höra hur kvistar och grenar bröts.

Gustav började sedan beskriva de okända besökarnas farkoster:

Det handlade om skivformade farkoster med en kupolliknande

överbyggnad.

När de landat kunde man se att baktill fanns två stöd som gjorde att farkosterna lutade uppåt med bakre delen vilande på dess två stöd.

Mitt under farkosten fanns ett stödhjul som farkosten vilade på.

På övre delen av farkosten kom en grövre axel ut. Genom denna grova axeltapp ledde någonting som liknade blad som gick ned utefter sidoytan av farkostens överdel. Funktionen hos detta blad är gåtfullt.

Var farkosten någon slags helikopter?

Bladet om det nu var ett blad…roterade runt farkosten. Det befann sig nära farkostens yta. Bredd på bladet vid farkostens nedre del var150-200  mm.

När farkosten landat stannade maskineriet och bladet slutade rotera.

Man måste tänka på att det kan ha varit tidigt femtiotal.Alla möjliga experiment förekom.

Gustav beskrev också landningar

av tefatsliknandefarkoster.

Jag avslutade min undersökning

efter trettio år, i början på nittiotalet.

Stenum del 4 följer

Stenum

Del 2

Jag hade nu lyssnat till Gustav Carlssons beskrivning av sin situation och tagit del av Jaktvårdspolisens berättelse, samt hört uppgifterna från Hjo.

Jag var förstummad. Den orimliga sanningens närhet föreföll uppenbar. Men hur skulle jag nu kunna hantera en situation som verkade vara en orimlig verklighet?

Jag besökte åter familjen för att ta del av alla deras upplevelser. Mannen berättade då: Ja det är ju så mycket som har hänt här:

Jag har blivit illa behandlad av ungdomarna, de kastade sten på fönster och tegelpannor. Kunde inte heller åka med bussen för glåpord och tillmälen.

Kan du berätta mera om farkosternas närvaro?

Ja visst. Du förstår de landade här nere och på kvällen kunde man ju se hur det lyste i cabinen.

En kväll på vintern gick jag ut. Det var en halv  meter snö och 20 grader kallt. Va går du ut i sådant väder? Ja du förstår vi hade utedass.

När jag kom ut fick jag se att de hade landat där nere. En av dem stod 75 meter från mig. Då vinkade jag åt honom. Då gjorde han ena fin bugning åta mej.

( Enligt Carlssons berättelse kunde de inte gå, utan hoppade. De längre hoppade längre, de kortare hoppade kortare. Det verkade som om det var en del, som fötterna var i, men hur de än hoppade föll aldrig.)

Då tänkte jag att om jag nu frågar vad han gjorde sedan skulle han säga

Han gick tillbaka till sin maskin. Men det kunde han ju inte,för han kunde ju inte gå.

Döm om min förvåning när jag frågade om händelsen?

Han svarade: Ja sa säja dej, att där han stod där stod han …och jag geck in.

Ja vad skall man nu säga om detta?

Stenum del 3 följer

Stenumfallet

Del.1

På sextiotalet läste jag en dag i GP om en man som var så otroligt dum att han påstod sig upplevt ufo- fenomen vid flera tillfällen. Jag tyckte det verkade intressant så jag beslöt söka upp familjen som kunde vara så otroligt dum.

Jag träffade honom Gasverksarbetaren Gustav Carlsson. Han och hans hustru bodde i Stenum söder om Axvall öster om Skara.

Han ville först inte tala om händelserna för han hade haft så mycket

besvär med misstro från alla journalister.

Jag återkom några dagar senare och han berättade: Ja det har ju hänt så mycket här . De gåtfulla besökarna hade han ju sett vid flera tillfällen och

en jaktvårdspolis hade lossat skott mot fenomenet. Jag blev naturligtvis mer och mer förvånad över hans uppgifter, så jag började kontrollera hans påståenden och fann följande.

Jaktvårdspolisen var ytterst obenägen yttra sig om händelserna. På min fråga om han kände Gustav Carlsson svarade han, jo det gör jag ju. Det är synd om honom.

När jag sade, men du då. Har inte du sett något? Svarade han motvilligt .

Jo det har jag ju gjort. När jag frågade vad han sett svarade han

:Naturfenomen har jag sett. När jag vet vad jag sett skall jag berätta vad jag sett.

(Hans dotter bodde i Hjo och från hennes familj kom uppgiften: Jaktvårdspolisen har aldrig varit så skakad som när han sköt på dem.)

Jag fortsatte mina undersökningar som pågick i trettio år.

Henry Svensson

Ps. Fortsättning följer Ds.

HUR ÄR DET ?

Tillhör du dem, som tvivlar på allt, och inte har tilltro till något? Ja då är du inte ensam. De flesta människor tänker så i dag. Och ostridigt är, att i vår demokrati anses det vara rätt att få tro vad man vill.

Personligen tycker jag kanske att det är en smula besynnerligt att saker som ständigt förekommer och har bevittnats av tusentals människor inte skulle ha inträffat men ok det är väl inget att hänga upp sig på.

Trots detta har jag faktiskt gjort undersökning under de senaste femtio åren som visar att tusentals människor i Skandinavien och ute i Europa Har haft sådana här upplevelser.Men Jag har studerat de så föraktade och tabubelagda spökerifenomenen och finner att de förekommer överallt.

I Mariestad i Skövde i Lidköping i Götene ja överallt förekommer dessa märkliga fenomen. Svt har startat underhållningsprogram kring dessa fenomen.

Ett av deras mest lyckade program handlade om ett ångfartyg där fenomenen styrktes av 150 vittnen (medlemmarna i en förening för fartygets skötsel och underhåll.)Programmet var ett av de mest övertygande jag sett.

Men inte, det går inte att övertyga någon om dessa fenomens existens. Det handlar tydligen bara om illasinnade lögnare hela tiden.

Till och med bland de religiösa finner man starkt motstånd mot fenomenet. Trots att dessa fenomen borde stödja tanken på det övernaturliga.

Henry Svensson Mariestad

Förhållandet på internet genomgår en ständig förändring. Det ständiga skällandet synes ha dämpats.

Vore ju trevligt om det kunde bestå. En sak är säker, nya händelser dyker upp ständigt.

Fick i går ett stort vitt A4 kuvert med en komplett samling av kopior med tidningsartiklar från Biblioteket som framkommit när sonsonsonen till den drunknade Skogvaktaren gjort en omfattande granskning av vad tidningarna skrev 1926.

I sanning en Intressant läsning särskilt för mig som fick rapporten första gången av Min  mor när jag var 4½ år . Hon läste varje dag i tidningen under de tre veckor dramat utspelade sig.

I den första tidningsartikeln kunde man läsa : En fruktansvärd olycka hade inträffat, när Skogvaktaren omkommit genom drunkning.

Man kunde ju konstatera, att det som verkligen fick stor uppmärksamhet, är det uppkomna fenomenet med ljuset, som tändes och släcktes ute på sjön varje kväll, vid den plats där mannen drunknat ända tills man fann honom.

Att nu sonsonsonen söker upp mig och berättar att han bott i Stockholm men flyttat till Mariestad för två år sedan och fått höra sin släktings tragiska öde har ju naturligtvis överraskat och förvånat mig.

Med bästa hälsningar

Henry

På åttiotalet inträffade märkliga fenomen på en hyresfastighet i Mariestad.

Det var ett trevåningshus med tre ingångar på varje sida.

Huset låg inom ett större hyreshusområde.

Fenomenet började med att hyresgästerna blev sjuka och ambulansen gick i skytteltrafik.

En flicka från Skövde blev mycket svårt sjuk och tre läkare på KSS kunde inte ställa diagnos. Hon tillfrisknade efter en tid.

Förmannen för fastighetsskötarna M ringde yrkesinspektionen i Skövde som skickade en läkare med instrument. Man behövde inte ha instrument för det kändes i hela kroppen när man stod vid diskbänken och porslinet hoppade i skåpen. Dörrhandtagen i lägenheterna blev heta. Man ansåg att det kunde vara strålning.

Det föreföll som om man ansåg fenomenet vara strålningsfenomen. Man hade bara haft två sådana fall under alla år ett i Mariestad och ett i Såtenäs.

Någon som helst förklaring fanns inte att få.

Jag har vid föreläsningar på olika datortek beskrivit märkligheterna med det ”Sjuka huset”.

Bland åhörarna fanns en person H som blev mycket intresserad av fallet.

Jag lämnade inte någon uppgift om var huset låg.

För några dagar sedan ringde han mig och berättade att han skaffat ny bostad.

När jag frågade var den nya lägenheten låg förstod jag att han otroligt nog köpt en lägenhet i det Sjuka huset.

Märkligt nog också i den lägenhet den insjuknade flickan bott i.

Jag undrade naturligtvis hur det var att bo i den nya lägenheten?

Hans kommentar var : Inget vidare…. På kvällen lade jag min plånbok på ett bord… på morron låg den på ett annat ställe. På kvällen lade jag inslagna paket med sängkläder på ett bord. På morron låg paketet på ett helt annat ställe.

På natten hörde jag någon komma och gå genom lägenheten. Jag såg honom inte.

Han ringde till den familj han köpt lägenheten av och de berättade att de

gjort en del underliga iakttagelser men att de inte kunnat förstå vad de sett.

Någon hade dragit ut lådorna i skåpen. Sakerna i lådorna hade flyttats om. De hade naturligtvis varit förvånade men kunde inte förstå.

NU NU .. hände det otroliga. Han ringde mig i förrgår och berättade följande fantastiska otroliga händelse:

Jag hade gått och lagt mig och hade sovit mycket tungt.

Då hör jag plötsligt att någon knackar på dörren.

Klockan är oo30 mitt i natten.

När han öppnade dörren stod två poliser utanför.

En manlig och en kvinnlig.

De frågade varför jag förde sådant oväsen?

Jag svarade jag för inget oväsen, jag ligger och sover klockan är 0030…..

De frågade : Får vi komma in?

javisst.

De gick in i lägenheten och insåg att det inte kunde vara något fel.

H frågade vem som anmält oväsen?

De fick inte svara på det.

H berättade inte om förhållandet med huset och  lägenheten.

Jag kontaktade en av mina specialister om denna häpnadsväckande händelse.

Till min förvåning svarade han :

Det som var allra märkligast i hela händelseförloppet var att det kommer två poliser hem till honom.

Att få tag i en polis överhuvudtaget är inte möjligt. I varje fall inte klockan 0030 på natten.

Även när folk ligger döda är det svårt att få tag i polis.

Att få tag i polis mitt i natten är mycket svårt.

Jag har förstått att i dettaområde förekommer mycket bråk så att man har speciell lokalpolis.

Händelserna i det sjuka huset är häpnadsväckande. Personligen inser jag ju att sådana här saker får man bara inte tala om.

H har berättat händelsen för sina kamrater de vägrar tro på honom.

Det jag har skildrat här är rena rama sanningen trots att det äger rum i Sverige alla tigares land.

Henry Svensson

20100614-Måndag-19.16

Vad har hänt med ufologerna under de senaste femtio åren? Var har entusiasmen och engagemanget tagit vägen?

Det verkar som om drivkraften har försvunnit.

Varför kan man inte läsa resultatet av deras arbete och tankar ute på internet.

Detta ha jag funderat på många gånger.

Svaret är helt enkelt, att någon i ledande ställning har befriat dem från behovet att driva frågan, söka svaret på den stora frågan om ufofarkosternas ursprung mål och mening.

Man har tydligen lyckats med att ge våra svenska ufologer den uppfattningen att det handlar om något så tvivelaktigt att det inte förtjänar studeras.

Jag har fått den uppfattningen att svenska ufologer helt enkelt tappat sugen.

Det får inte vara så att internet överlämnas till våra motståndare utan något motstånd.

Jag är den ende som ensam ständigt kämpar för ufo- frågan. Varför är jag det? Är det ingen som vågar träda fram och säga sin mening som jag?

Skulle det vara något fel om någon annan ställde sig upp och sade något positivt.

Hur kan ni ufologer se, hur man hela tiden försöker kränka mig när jag försvarar er sak och säger som det är. Hur kan ni?

Henry Svensson

Plötsligt,31/5 2010 fick jag besök av en helt främmande man. Han kom på cykel, i handen höll han en mapp. Han berättade: Jag heter RH. Han hade bott i Stockholm men flyttat hit för två år sedan.

En dag satt han på en soffa nere vid hamnen, där satt också en pensionär i 90 års åldern. De började samtala och pensionären  berättade: 1926 inträffade en märklig händelse här i Mariestad. En skogvaktare Karlsson sysslade med  Katrinefors skogar på Torsö, en ö som ligger här utanför Mariestad.

Karlsson skulle åka med spark på isen mellan Mariestad och Torsö.

Man hade tydligen varnat för olämpligt väder. Han åkte över till Torsö.

På kvällen kom han inte tillbaka och de anhöriga blev oroliga.

Han kom inte heller tillbaka nästa dag.

Man började skriva varje dag i tidningen om försvinnandet. Kriminalpolis från Skövde  började undersöka försvinnandet. Man var ju medveten om att en Skogvaktare  kanske kunde ha personer som inte tyckte om honom.

Sökandet pågick dag efter dag utan resultat. Då började de anhöriga som var religiösa att sända böner att han skulle komma tillrätta. Då inträffade ett besynnerligt fenomen. Mitt ute i Vänern mellan Björkingaholmar –Svartskär  Tändes ett ljus.

Abrahamsson som bodde vid Sundsörn och Gustav i Ekenäs hade sett ljuset och tog en roddbåt med draggningsredskap och draggade vid den plats där ljuset hade setts. Nästan alldeles på den platsen kände de något i linan . De kunde ta upp den drunknade som stod på bottnen och höll i sparken. Kroppen var helt oskadad . Vattentemperaturen var låg och det var kraftiga strömmar på stället.

Ljuset hade varit synligt varje kväll från Fängelset, från Hamnpiren i Mariestad och från området Hassle -Säby. Man hade också kunnat se ljuset från Torsö och Sundsmarken.

Bland de religiösa sågs naturligtvis ljuset som ett övernaturligt tecken för att finna den drunknade. Nu är frågan var det så? Ja varför inte?

De undersökningar jag gjorde 1976 vilket omfattade tre intervjuer med Abrahamsson som fann den drunknade berättade vid den tredje intervjun

:Och ljuset tändes och släcktes varje kväll ända tills vi hittade honom.

När den 90 årige pensionären berättat den märkliga händelsen säger den med stor häpnad lyssnande stockholmaren: Ja jag är verkligen chockad av att höra det du berättar.

Skogvaktare Karlsson var min farfarsfar.

Stockholmaren RH gick till biblioteket och började läsa i de diabilder som fanns av Mariestadstidningen från 1926.

Till sin oerhörda förvåning läser han då att folklivsforskaren Henry Svensson i Mariestad hade behandlat denna händelse med yttersta noggrannhet från den dag 1926 när hans mor läst varje morgon om händelsen då han var 4½ år.

Materialet var så omfattande att RH beställde kompletterande foton och sammanställde en mapp med hela materialet.

Så fick han höra att Folklivsforskaren Henry Svensson märkligt nog fortfarande levde och var Sveriges älsta nu levande aktiva Ufolog med blogg på internet, då tog han sin cykel för att söka upp mig.

Jag måste ju tillstå, när jag 2010 står öga mot öga mot en person, vars far fars fars öde jag har studerat  i 84 år blev jag är starkt berörd av den mycket ovanliga situationen .

Ett ovanligare  resultat av en arbetsinsats får man leta efter.

Naturligtvis har detta arbete även haft negativa sidor för mig personligen.

En känd fotograf sa till mig: Ja du jag har haft förtroende för dig, men efter det här med ljuset, tror jag inte på dig längre.

Jag skall försöka köpa kopior av hans material så jag kan publicera vissa lämpliga delar av materialet.

Inställningen till det andliga området är ju minst sagt försvagat men händelsen kan ju kanske ändå upplevas intressant för många.

Henry Svensson

0708-144490