Ufoi "Det Okända"

 

 

Plötsligt,31/5 2010 fick jag besök av en helt främmande man. Han kom på cykel, i handen höll han en mapp. Han berättade: Jag heter RH. Han hade bott i Stockholm men flyttat hit för två år sedan.

 

En dag satt han på en soffa nere vid hamnen, där satt också en pensionär i 90 års åldern. De började samtala och pensionären  berättade: 1926 inträffade en märklig händelse här i Mariestad. En skogvaktare Karlsson sysslade med  Katrinefors skogar på Torsö, en ö som ligger här utanför Mariestad.

 

Karlsson skulle åka med spark på isen mellan Mariestad och Torsö.

Man hade tydligen varnat för olämpligt väder. Han åkte över till Torsö.

På kvällen kom han inte tillbaka och de anhöriga blev oroliga.

Han kom inte heller tillbaka nästa dag.

 

Man började skriva varje dag i tidningen om försvinnandet. Kriminalpolis från Skövde  började undersöka försvinnandet. Man var ju medveten om att en Skogvaktare  kanske kunde ha personer som inte tyckte om honom.

 

Sökandet pågick dag efter dag utan resultat. Då började de anhöriga som var religiösa att sända böner att han skulle komma tillrätta. Då inträffade ett besynnerligt fenomen. Mitt ute i Vänern mellan Björkingaholmar –Svartskär  Tändes ett ljus.

Abrahamsson som bodde vid Sundsörn och Gustav i Ekenäs hade sett ljuset och tog en roddbåt med draggningsredskap och draggade vid den plats där ljuset hade setts. Nästan alldeles på den platsen kände de något i linan . De kunde ta upp den drunknade som stod på bottnen och höll i sparken. Kroppen var helt oskadad . Vattentemperaturen var låg och det var kraftiga strömmar på stället.

 

Ljuset hade varit synligt varje kväll från Fängelset, från Hamnpiren i Mariestad och från området Hassle -Säby. Man hade också kunnat se ljuset från Torsö och Sundsmarken.

 

Bland de religiösa sågs naturligtvis ljuset som ett övernaturligt tecken för att finna den drunknade. Nu är frågan var det så? Ja varför inte?

 

De undersökningar jag gjorde 1976 vilket omfattade tre intervjuer med Abrahamsson som fann den drunknade berättade vid den tredje intervjun

 

:Och ljuset tändes och släcktes varje kväll ända tills vi hittade honom.

När den 90 årige pensionären berättat den märkliga händelsen säger den med stor häpnad lyssnande stockholmaren: Ja jag är verkligen chockad av att höra det du berättar.

Skogvaktare Karlsson var min farfarsfar.

Stockholmaren RH gick till biblioteket och började läsa i de diabilder som fanns av Mariestadstidningen från 1926.

Till sin oerhörda förvåning läser han då att folklivsforskaren Henry Svensson i Mariestad hade behandlat denna händelse med yttersta noggrannhet från den dag 1926 när hans mor läst varje morgon om händelsen då han var 4½ år.

Materialet var så omfattande att RH beställde kompletterande foton och sammanställde en mapp med hela materialet.

Så fick han höra att Folklivsforskaren Henry Svensson märkligt nog fortfarande levde och var Sveriges älsta nu levande aktiva Ufolog med blogg på internet, då tog han sin cykel för att söka upp mig.

Jag måste ju tillstå, när jag 2010 står öga mot öga mot en person, vars far fars fars öde jag har studerat  i 84 år blev jag är starkt berörd av den mycket ovanliga situationen .

Ett ovanligare  resultat av en arbetsinsats får man leta efter.

Naturligtvis har detta arbete även haft negativa sidor för mig personligen.

En känd fotograf sa till mig: Ja du jag har haft förtroende för dig, men efter det här med ljuset, tror jag inte på dig längre.

Jag skall försöka köpa kopior av hans material så jag kan publicera vissa lämpliga delar av materialet.

Inställningen till det andliga området är ju minst sagt försvagat men händelsen kan ju kanske ändå upplevas intressant för många.

Henry Svensson

0708-144490