Henry Svensson Mariestad 20100618
Stenum
Del 2
Jag hade nu lyssnat till Gustav Carlssons beskrivning av sin situation och tagit del av Jaktvårdspolisens berättelse, samt hört uppgifterna från Hjo.
Jag var förstummad. Den orimliga sanningens närhet föreföll uppenbar. Men hur skulle jag nu kunna hantera en situation som verkade vara en orimlig verklighet?
Jag besökte åter familjen för att ta del av alla deras upplevelser. Mannen berättade då: Ja det är ju så mycket som har hänt här:
Jag har blivit illa behandlad av ungdomarna, de kastade sten på fönster och tegelpannor. Kunde inte heller åka med bussen för glåpord och tillmälen.
Kan du berätta mera om farkosternas närvaro?
Ja visst. Du förstår de landade här nere och på kvällen kunde man ju se hur det lyste i cabinen.
En kväll på vintern gick jag ut. Det var en halv meter snö och 20 grader kallt. Va går du ut i sådant väder? Ja du förstår vi hade utedass.
När jag kom ut fick jag se att de hade landat där nere. En av dem stod 75 meter från mig. Då vinkade jag åt honom. Då gjorde han ena fin bugning åta mej.
( Enligt Carlssons berättelse kunde de inte gå, utan hoppade. De längre hoppade längre, de kortare hoppade kortare. Det verkade som om det var en del, som fötterna var i, men hur de än hoppade föll aldrig.)
Då tänkte jag att om jag nu frågar vad han gjorde sedan skulle han säga
Han gick tillbaka till sin maskin. Men det kunde han ju inte,för han kunde ju inte gå.
Döm om min förvåning när jag frågade om händelsen?
Han svarade: Ja sa säja dej, att där han stod där stod han …och jag geck in.
Ja vad skall man nu säga om detta?
Stenum del 3 följer
